Syskonparets italienska matsuccé

Det sägs att doften är vårt mest envisa sinne – den tränger så djupt in i oss att den aldrig släpper taget. Smaken bär på samma magi, på en bråkdels sekund kan den föra oss till en annan tid, en annan plats. Det är något syskonen Liza och Tommie Gridelli vet allt om. För dem är dessa sinnen motorn i deras framgångssaga, vilka fick dem att en dag för över tjugo år sedan beställa hem en halv pall olivolja från deras farmors och farfars vänner i Italien. 

– Våra barndomssomrar hos farmor och farfar i Rimini var en dröm med sol, närhet till havet och stora middagar, men framför allt ett svalt skafferi fullt av godsaker från olika delar av Italien, berättar Tommie Gridelli.

– Från skafferiet fick vi barn ofta i uppgift att hämta olivoljan – en så kallad novello som görs innan oliverna hunnit mogna. Den hade funnits i generationer och den var så god, säger Liza Gridelli.

Hamnade i Rimini av en slump

Det är morgon i den gamla ramverkstaden i Lerum, där syskonen huserar med sitt numera tolvåriga delikatessvarumärke Gridelli.

 - Vi hinner inte packa själva längre, så nu ska vi flytta allt till ett tredjepartslager, säger Tommie medan han vandrar runt bland hyllmeter av olivoljor, vinäger och marmelader.

Flera decennier tidigare hade de sett sin pappa komma hem från resor med väskan full av råvaror. 

 - När mamma som ung tågluffade genom södra Europa, hamnade hon i Rimini – där hon blev kär i en trummis. Det var pappa. Efter några år i Italien flyttade de till Sverige, men under hela vår uppväxt fanns en längtan kvar, efter råvaror som inte gick att hitta här.

Att Liza och Tommie Gridelli som vuxna tog hem den olivolja de älskat som barn är därför inte så märkligt, med tanke på att de sett sin pappa göra det. Och att de skulle jobba ihop har de alltid vetat.

 -  Jag tror vi var fjorton och sju år gamla när vi bestämde oss för det, säger Liza. 
 

Nu även i Sydkorea

Men de kunde lika gärna ha hamnat i konstens värld – deras andra stora kärlek efter det italienska köket. Under uppväxten i Lerum var väggarna täckta med målningar, och deras pappa, som var kläddesigner, och mamma, dekoratör, tog dem ofta till museer där fantasin fick vandra fritt bland färger och former. Men i Tommie pulserade också en entreprenöriell ådra.

 - Redan som väldigt liten försökte jag sälja mina teckningar, för jag älskade både att måla och göra affärer.

När föräldrarna senare separerade blev det naturligt att både hålla i pengarna och att hjälpa till hemma hos mamma, där de fortsatte att bo.

 - Men vi spräckte såklart alltid matbudgeten. Vi lagade nämligen gärna stora italienska middagar och åkte långt för att hitta de rätta råvarorna, berättar Liza. 

Även om Tommie så småningom hade egen ateljé i Göteborg och Liza gick i konstskola såg ingen av dem en yrkesmässig framtid i konstintresset. År 2013 tog de i stället ett lån från Nordea för att öppna den lilla restaurang- och delikatessbutiken Fratelli Gridelli i Göteborg. 

 - Med tiden växte idén fram att satsa på Gridelli som varumärke, och vi började låta kunderna upptäcka olivoljan från Rimini.

Snart hade de en lista på över 10 000 förbeställningar, men innan de tog hem olivoljan lät de formgivaren Mikael Selin designa etiketten till deras nyfödda varumärke. 

 - För oss är det avgörande att utsidan motsvarar insidan – produkten ska både smaka gudomligt och se vacker ut.

I samma veva lade de ner Fratelli Gridelli och tog ett lån på 800 000 kronor. Året därpå kunde de betala av lånet.

 - När vi hade våra tre första produkter packade vi var sin bil och åkte till olika butiker som såg inbjudande ut och visade upp dem.

I dag, sju år senare, är Gridelli ett brett delikatessvarumärke med stigande omsättning.

 - Målet för det här räkenskapsåret är att omsätta 20 miljoner i Sverige, säger Tommie och berättar att produkterna genom distributörer även säljs i Europa, Sydkorea och snart i USA. 

 - Det är en lång process att gå in i ett nytt land. Mycket tid och pengar går åt till registreringar och avtal, inte minst för att säkra varumärket och knyta våra producenter till oss.

Nordea blev en hjälpande hand

Trots framgången är de fortfarande bara två i företaget och anlitar i stället konsulter när det behövs. De har heller aldrig tagit in något riskkapital. 

 - Vi är rätt känsliga och vill göra på vårt sätt utan någon annans påverkan, även om det innebär att företaget inte växer i raketfart. 

När de velat ta större kliv har de vänt sig till Nordea. Något de gjorde nyligen, då ännu en doft väckte minnen. 

 - Den påminde om farmors fräscha badrum, trädgården som var full av lavendel och lädret från skorna som farfar jobbade med i garaget, berättar Liza.

Drömmen var att förpacka doften i tvålar och lotion och skapa ett helt nytt varumärke inom beautysegmentet, döpt efter deras gammelfarmors namn Bracci.

 - Genom Nordea har vi dels kunnat höja checkkrediten när omständigheterna krävt det, dels tagit lån vid en uppstart, som med Bracci. 

 - Tack vare vår långa relation med Nordea – som har god insyn i våra siffror, vår utveckling och förståelse för vår vision – har vi haft möjlighet att utveckla varumärket på vårt sätt. Det är oerhört värdefullt för oss.

Även i produktionen är de noga med att gå sin egen väg. Basilikaoljan kan exempelvis bara tillverkas av en viss producent en gång per år, och apelsinmarmeladen görs enbart på sicilianska apelsiner, skördade först efter ett visst antal kalla nätter.

Det låter dyrt och omständigt men de försvarar det med att det är kopplat till deras arv. 

 - Alla som är kopplade till den italienska matkulturen är intresserade av råvaran. Det är därför du i Italien kan höra en åttaåring prata med en åttioåring om hur perfekt mogen zucchinin är och vilken middag man ska göra på den.

Och varje kväll skickar de bilder till varandra på dagens middag.

 - I snitt lägger vi nog båda ner tre timmar per kväll i köket. Vi kan jobba hur hårt som helst, men aldrig så mycket att vi missar att komma hem och laga middag.

 - För att det är det som är viktigt på riktigt. Inte minst i mörka och skakiga tider som dessa, då är det avgörande att få samlas med familj och vänner runt middagsbordet, fortsätter Liza.

 - Ja, i slutändan är det nog anledningen till att vi gör det vi gör. Inte bara för att förlänga farmors skafferi, för att själva ta oss tillbaka till de italienska barndomssomrarna eller för att bygga ett framgångsrikt företag, utan för att sprida dofter och smaker som kan göra skillnad på djupet, avslutar Tommie.