Nordeas chefekonom: Norrsken

Den regelbaserade världsordning vi känner är under press. Riskerna är många och Trumpadministrationens senaste utspel om Grönland ökar osäkerheten. EU tycks denna gång vilja svara mer bestämt än tidigare. När USA inte längre är vår ekonomiskt allierade blir samarbetet på EU-nivå alltmer centralt.

Trots stor osäkerhet och turbulenta tider är riskaptiten på finansmarknaderna fortsatt god och ekonomier runt om i världen har hållit emot väl. Det är klokt att vara ödmjuk, men med den information vi har idag tycks ändå förutsättningarna vara på plats för en fortsatt global tillväxt. Världshandeln ökade förra året, trots omläggningen av USA:s handelspolitik. 

Den amerikanska ekonomin visar motståndskraft. Hittills har inte tullarna fått nämnvärd effekt på ekonomin även om producentpriserna stiger. Inflationen är fortsatt något förhöjd och risken är att pristrycket i producentledet slår igenom. Nordea räknar med att Federal Reserve inte sänker styrräntan mer. Mellanårsval i USA gör samtidigt att Trumpadministrationen lär göra vad den kan för att hålla uppe tillväxten. 

Europa och EU har fått ett bryskt uppvaknande och det sker nu stora investeringar i försvar och infrastruktur samtidigt som finanspolitiken är expansiv. EU prioriterar samtidigt arbetet med att minska regelbördan som bedöms vara en hämsko för företag och därmed efterfrågan. Den inre marknaden blir allt viktigare i kölvattnet av USA:s handelshinder. Arbetet går framåt, men långsammare än önskvärt. 

Konjunkturellt är inte minst den tyska ekonomin under press då viktiga sektorer som kemi- och bilindustrin påverkas av teknik- och energiskifte. Medan Frankrike utmanas av hög statsskuld och betungande räntekostnader. 

Det är tydligt att Kina är världsledande inom alltfler segment. Säkerhetspolitiken gör det svårt att samarbeta ekonomiskt med Kina, men det går inte heller att säga nej på bred front då de ligger långt framme inte minst inom ny teknik. Kinas framfart sätter press på USA, men gör också att länder i EU behöver lyfta sin konkurrenskraft. Detta samtidigt som det är svårt att konkurrera på lika villkor när statsstöden i Kina är betydande. 

En mer positiv not är att EU hittills lyckats stärka sitt samarbete och tycks vara angeläget om att göra det även framöver. Det är centralt både vad gäller säkerhetspolitik och global handel.

EU sluter nu handelsavtal med andra regioner och nyligen signerades Mercosuravtalet. Det pågår även förhandlingar med Indien, Kanada, med flera.

För svensk del är det centralt att ta vara på de möjligheter EU:s inre marknad ger. Huvuddelen av svensk export av varor går till Europa, drygt 70 procent. Andelen som går till USA är mindre än 10 procent och minskar, medan exporten till Kina står för 3 procent.

Exporten bedöms fortsatt ge ett positivt bidrag till tillväxten och så även investeringarna i Sverige. Men i första hand är det hushållen som nu väntas öka sin konsumtion framöver.

Efter flera år i lågkonjunktur finns det ett uppdämt konsumtionsbehov och den disponibla inkomsten ökar i snabb takt. Budgeten är mycket expansiv och riktad främst mot hushållen. Det samtidigt som arbetslösheten faller tillbaka. 

Inflationen förväntas ligga under Riksbankens mål i stort hela 2026 samtidigt som räntekostnaderna redan har kommit ned. Det gör att konsumenterna förväntas agera som nyutsläppta kor på grönbete och starkt bidra till en högre tillväxt.

Kasten är tvära i svensk ekonomi, men Sverige tycks nu ha bättre förutsättningar än många andra länder att hantera den turbulens och osäkerhet vi ser. Vi räknar med en tillväxt på hela 3 procent i år. 

Men det är inte bara Sverige som har ett gynnsamt ekonomiskt läge, utan flera av våra nordiska grannländer har också goda förutsättningar. Norden blir Europas norrsken 2026. Vi är små länder med konkurrenskraftiga företag, hushåll som lättar på plånboken och som alla, med undantag av Finland, har starka offentliga finanser. Lägg därtill Polen och Baltikum som växer snabbt och vi har ett starkt närområde.