"Så går ett lägenhetsbedrägeri till – jag var nästan med om ett själv"

När jag var tjugo flyttade jag till Uppsala för att spela basket. I Uppsala blev jag kvar under nästan sex år för basket, studier och arbete. De flesta terminsstarter hade jag boende klart, men ibland hamna jag, tillsammans med många andra studenter i bostadsjakten som uppstår när terminen ska starta. Under den tiden söker väldigt många studenter efter bostad samtidigt och kraven är simpla, det behöver vara en överkomlig hyra, inte för långt bort och lagom stort samt den viktigaste ingrediensen, det är bråttom!

När jag hamnade i kläm och behövde en bostad fort så letade jag på alla sociala medier och alla hemsidor jag kunde komma på. Skrev till flera uthyrare, men det hade alltid hunnit någon precis före. En dag kom det upp en annons på en av de stora andrahandsmarknaderna. En perfekt lägenhet för mig tänkte jag. Den låg centralt, oväntat låg hyra för läget, tillträde direkt i minst sex månader och möjlighet till förlängning. Den tickade alla boxar helt enkelt.

Jag hörde av mig på direkten och fick kontakt. Personen på andra sidan var trevlig, snabb på att svara och det kändes bra. Lägenheten kunde bli mitt hem, men jag var tvungen att agera snabbt då det var väldigt många intresserade. Han ville ha tre månadshyror och en deposition. 

Minns att jag gärna ville se lägenheten, men uthyraren var tyvärr inte på plats i Uppsala så det gick inte. Men jag åkte trots allt till adressen för att titta. Den låg verkligen perfekt. Men uthyrarens namn stod inte med bland ägarna i trappuppgången. 

Aja… det behöver ju inte betyda någonting tänker jag, ville så gärna ha den här lägenheten!

Jag hörde av mig till uthyraren igen. Frågade om namnlistan i trappuppgången och ifall vi inte kunde avvakta tills vi kunde ses fysiskt i lägenheten. Han gav mig en bra förklaring till varför inte namnet stod där och tryckte på att hans pappa minsann är polis så han vet att man ska vara försiktig när man hyr ut en bostad. 

Nu behövde jag ta ett beslut. Om jag ville kunde jag föra över en peng, då hade jag ”paxat den” så skulle vi ta kontrakt och besök lite senare. 

Beslutet närmade sig, men jag ringde min pappa först för att bolla lite. Det var det bästa jag gjort. 

Han som utomstående hade en helt annan bild av detta än mig som nästan redan flyttat in mentalt. Min pappa såg alla varningsklockor direkt och förklarade att det är ett bedrägeri. Pengarna jag skulle fört över skulle försvinna och jag skulle fortfarande vara utan bostad var hans insikt.

Pappa hade såklart rätt och han fick mig att inse att jag hade varit väldigt nära att bli bedragen. 

Detta är inte en unik historia – detta händer varje terminsstart. Det återupprepas sedan i semestersäsonger med sommarhus eller en stuga i fjällen på vintern. 

När efterfrågan är större en utbudet och vi adderar drömmar och stress så frodas bedragarna. 

Till alla studenter – var uppmärksam på bedragare i bostadsjakten! Verkar det för bra för att vara sant så är det ofta så och om du vill ha mer tips om bostadsbedrägerier finns det bra samlingssidor.