Annika Winsth
Den politiska osäkerheten är stor i flera länder och mycket kan hända som påverkar den svenska ekonomin. Trots det tycks det som att konjunkturbotten är nådd. Riksbanken sänker styrräntan till 2 procent i vår och det finns därmed förutsättningar för en gradvis återhämtning i närtid och en uppväxling av tillväxten senare i år.
Vi får räkna med att det blir både dyrare och svårare att handla med USA framöver, men hur höga och omfattande tullarna blir är svårt att bedöma. Det finns en hel del som talar för att det inte blir lika illa som Trumps retorik gör gällande. Finansmarknaden lär agera vakthund genom att driva upp räntor och därmed sätta press på börsen om de ekonomiska konsekvenserna blir alltför stora. Höga räntor och en starkare dollar är inget Trump vill se.
Utgångspunkten bör istället vara att det i första hand är ett förhandlingsspel. Ett enat EU skulle tjäna oss väl för att bemöta Trumps utspel. Alla gynnas av en fortsatt god handel med USA. För svensk del har USA seglat upp som en allt viktigare exportmarknad och är nu inte långt efter Tyskland och Norge som ligger i topp.
President Trump lär göra sitt bästa för att föra en expansiv politik och på så sätt hålla uppe tillväxten i den amerikanska ekonomin. Det gynnar även den globala tillväxten i en tid då andra länder brottas med såväl strukturella som konjunkturella utmaningar. Den amerikanska ekonomin har hittills överraskat positivt, men till viss del drivit av en ovanligt expansiv finanspolitik som också resulterat i en allt större skuld. Dollarn stärks sannolikt ytterligare i närtid, men en snabbt ökande statsskuld kan sätta dollarn under press. Det även om den amerikanska centralbanken inte förväntas att sänka styrräntan mer.
Vad gäller globala relationer har Trump större möjligheter att agera utan att USA:s inhemska institutioner kan sätta käppar i hjulen. Konsekvenserna kan bli både långtgående och mer varaktiga. Vi har under decennier gynnats av globala samarbeten och inte minst har euroområdet lutat sig mot USA i NATO. En urholkning av internationella samarbeten kan få stora konsekvenser. Till det ska läggas den omsvängning som nu görs vad gäller fokus på hållbarhet.
I den miljön är det oroväckande att både Frankrike och Tyskland är pressade politiskt. Inte minst Tyskland är i behov av strukturella förändringar, när bilindustrin hackar och energiförsörjningen är osäker. Det går inte att utesluta att det blir sämre innan det blir bättre. Det är bekymmersamt då efterfrågan redan nu är svag.
Kina publicerade nyligen BNP-utfall på 5 procent för 2024 i linje med det långsiktiga tillväxtmålet. Kina blir dock allt mer svårbedömt och det finns andra indikatorer som talar för att tillväxten är betydligt lägre än vad den officiella statistiken gör gällande. Hushållens förmögenhet har minskat då fastighetsmarknaden har varit under press en längre tid. Det tynger den inhemska efterfrågan och Kina är därför beroende av att sälja sina produkter utomlands. Trump lär agera kraftfullt mot Kina och begränsa dess handel med USA. Då behöver kinesiska varor få avsättning någon annanstans, där euroområdet ligger nära till hands. Det är därmed angeläget att euroområdet håller en gemensam strategi även mot Kina. Risken är dock att det svaga politiska läget gör att inhemska frågor väger tyngre än en gemensam agenda för handelspolitiken, det särskilt som de europeiska länderna står inför olika utmaningar.
Även de nordiska länderna skulle tjäna på att samarbeta än mer. Sveriges inträde i NATO tycks ha öppnat intresset för det. Som små öppna ekonomier har vi liknande strukturer med beroende av frihandel på lika villkor. Vi är dessutom alla konkurrenskraftiga, innovativa kunskapsekonomier som verkar i en global kontext. Tillsammans motsvarar våra ekonomier runt 10 procent av EU. Vår nordiska modell är en värdig förebild för euroområdet på många sätt.
Även om de nordiska länderna är lika i sin struktur går vi inte helt i takt vad gäller konjunktur. För tillfället är den danska ekonomin den mest välmående, då den gynnas av den mycket starka utvecklingen inom läkemedelsindustrin. Men även den norska ekonomin är förhållandevis stark. För svensk och finsk del behövs lägre räntor för att få fart på efterfrågan, vilket vi förväntar oss. Det går inte att utesluta att ECB sänker styrräntan under 2 procent då konjunkturen är svag och att Riksbanken följer med ned.
Det är klokt att vara ödmjuk, men mycket talar för att konjunkturbotten är passerad för svensk del. Det finns även goda förutsättningar för en återhämtning när hushållens köpkraft stärks.
Räntor behöver komma ned ytterligare för en uppväxling av tillväxten.
För svensk del är det i första hand hushållen det handlar om. Bostadsmarknaden har börjat lyfta, men detaljhandeln utvecklas fortfarande svagt. Riksbanken har sänkt styrräntan flera gånger, men också tagit paus. Det har gjort hushållen onödigt osäkra och fördröjt återhämtningen. Vi räknar med att det dröjer till senvåren innan styrräntan når 2 procent och den inhemska efterfrågan tar bättre fart.
Även företagsinvesteringarna har legat på is en tid och lär komma igång mer påtagligt när räntor sjunker. Därtill ska läggas att det sker stora investeringar i försvar, infrastruktur och rättsväsen. Vi räknar med att nästa år blir ytterligare ett år med expansiv budget.
Den här artikeln publicerades initialt i Nordea Economic Outlook: Hushållens återkomst. Publikationsdatum 22 januari 2025. Läs mer från den senaste Nordea Economic Outlook.
