Svensk inflation på 9 procent fick Riksbanken att ta fram storsläggan och höja räntan med en hel procentenhet i september. Samtidigt signalerar Riksbanken att räntan höjs med ytterligare med 0,5 procentenheter i november och med 0,25 procentenheter i början av nästa år. Det är i linje med Nordeas prognos.
Historiskt har räntor med längre löptider stigit så länge centralbankerna har höjt styrräntan. Det talar för att även de bundna räntorna fortsätter upp något fram till början av nästa år. Räntor med längre löptider har dock hittills stigit betydligt mer än styrräntan och den uppgång vi ser framför oss lär bli mindre än för den korta 3 månaders räntan.
Efter år av alltför expansiv penningpolitik sitter nu Riksbanken i en knivig situation. Mycket talar för att räntehöjningarna biter och att efterfrågan viker i höst och förblir svag nästa år. Det bör betyda att Riksbanken kan avvakta med fler höjningar under nästa år då även efterfrågeinflationen viker i den miljön.
Samtidigt lär inte minst elpriserna vara fortsatt höga på grund av den energiomställning vi står inför. Det gör att den totala inflationen även i början av nästa år ligger långt över målet.
I det läget vore det önskvärt att centralbanken har is i magen och avvaktar ytterligare räntehöjningar. Det går dock inte att utesluta att Riksbanken inte känner sig bekväm med att kommunicera att de inte kan påverka energipriserna och därmed avvaktar. Risken om banken fortsätter att höja är att de knuffar in svensk ekonomi, arbetsmarknad och bostadsmarknad i en djupare nedgång.
För hushåll med små marginaler är det klokt att ta höjd för att det kan bli riktigt besvärligt då det inte går att utesluta att Riksbanken fortsätter att höja en bit in på nästa år.
Mycket talar för att den rörliga räntan stiger över dagens bundna räntor, vilket gör att det kan vara attraktivt att binda räntan även om vinsten inte blir så stor. Tryggheten i att veta sina kostnader kan vara värt en del när kasten är stora och priset på pengar stiger snabbt.
