EU:s fågeldirektiv skapar osäkerhet för svenskt skogsbruk

Den globala omställningen mot netto-noll-utsläpp innebär ofta komplexa avvägningar mellan likvärdigt önskvärda mål, såsom förbättrat klimat kontra bevarande av biologisk mångfald. Ett exempel är att ett vindkraftverk genererar fossilfri energi, vilket är avgörande för minskade koldioxidutsläpp, men uppförandet kräver över 500 kubikmeter betong  och påverkar biologisk mångfald i området där fundamentet byggs.

Inom uppströms- och utvinningsindustrier görs tidsrelaterade avväganden för miljöpåverkan vid erhållande av material som behövs för klimatomställningen. Störningar relaterade till biologisk mångfald och utsläpp av växthusgaser på kort sikt måste vägas mot långsiktiga fördelar, där möjligheten finns till att skog kan återplanteras och gruvområden kan återställas.

Att balansera dessa fysiska avvägningar, särskilt när processerna verkar på olika tidsskalor, är en av de mest komplexa utmaningarna inom hållbar utveckling. Miljöåtgärder kan få långtgående konsekvenser för verksamheter och social påverkan på företag och deras anställda.

EU:s fågeldirektiv och Sveriges tolkning

 EU-domstolen belyste i ett estiskt mål från augusti 2025 utmaningarna kring tolkningen av EU:s fågeldirektiv, särskilt vad gäller skogsbruk. Domen behandlade Artikel 5 i direktivet som förbjuder vissa avsiktliga handlingar, och aktualiserade frågan om gränsen för vad som ska klassas som avsiktlig skada på fåglar eller deras bon vid avverkning och gallring av skog. 

I det aktuella fallet hade två skogsföretag överklagat den estniska miljömyndighetens beslut om att under flera månader stoppa deras avverkning baserat på avsiktlighet. 

Estnisk lag har kvantitativa gränsvärden för att bedöma avsikt som baseras på antal bon per hektar, men sådana gränsvärden saknas i nuvarande svensk lagstiftning. Detta leder till oklarheter kring när avverkningsaktiviteter kan utgöra brott mot direktivet. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har publicerat en gemensam sammanfattning om konsekvenserna för svenskt skogsbruk, där man betonar att nuvarande tolkning innebär fler riskbedömningar från fall till fall.

Därtill behandlar artikel 5(d) i fågeldirektivet avsiktlig störning av fåglar under häcknings och uppfödningsperioden. Svenska regler specificerar dock inte dessa perioder, vilket potentiellt kan leda till fler avverkningsförbud även utanför häckningssäsongen.

Konsekvenser för svenskt skogsbruk

Vi har tidigare uppmärksammat utmaningar som följer av EU-reglering för skogsindustrin, däribland potentiella begränsningar av tillgången till virke genom exempelvis EU:s LULUCF-policy (Land Use, Land-Use Change and Forestry). Den svenska tolkningen av fågeldirektivet adderar ytterligare utmaningar för skogsföretag när det gäller att visa regelefterlevnad och anskaffning av träråvaror, vilket kan påverka fiberkostnader och utbudet. Enskilda skogsägare riskerar också ekonomiska förluster och reducerade skogstillgångsvärden om avverkning begränsas.

Otydligheten ger även upphov till frågor om skogsskötsel, såsom förmågan att anpassa sig till klimatförändringar och förebyggande av skogsbränder. Restriktionerna kan påverka värderingen av skogsmark som säkerhet, vilket påtalats i Europeiska Centralbankens senaste publikation om klimatrelaterade riskfaktorer för tillgångar. Om ägare hindras från att utföra åtgärder i sin skog, även om de inte är kommersiellt betingade, kan det försvåra möjligheten att visa riskreducerande åtgärder. Detta kan få ekonomiska följder för markens värde som säkerhet, särskilt om en större osäkerhetsfaktor tillämpas (se ECB:s FAQ om klimatfaktorn).

Nästan hälften av Sveriges skogar ägs av flera hundra tusen enskilda ägare, och restriktionerna kan utmana den äganderätt som skyddas av Europakonventionen. Det finns indikationer på att EU-kommissionen nu arbetar med att revidera direktivets text för att bemöta de farhågor som markägare och skogsindustrin har.

Situationen understryker behovet för svenska skogsföretag att mäta, samla in och kommunicera biodiversitetsdata effektivt till en bred grupp intressenter. Dessa insatser kan bli avgörande för att minimera ytterligare påverkan och störningar för en industri med inverkan på global konkurrenskraft och långsiktig överlevnad som redan möter många regulatoriska utmaningar.