Annika Winsth
Svaga konjunkturutsikter och arbetsmarknader som försämras får centralbanker att sänka styrräntor när inflationen är under kontroll. Riksbanken går före då svensk inhemsk ekonomi är i stort behov av lägre räntor. De globala riskerna är flera, men lägre styrräntor talar för att världskonjunkturen har bottnat och att återhämtningen stärks under prognosperioden.
Sommaren var turbulent på finansmarknaderna. Kasten var stora när oron för amerikansk recession ökade. Riskviljan fick sig en törn, studsade sedan snabbt tillbaka på aktiemarknaden men däremot inte på räntemarknaden. Det gör att spänningarna i prissättningen på finansmarknaderna är stora, dels mellan ränte- respektive aktiemarknaden, dels mellan prissättningen på den amerikanska centralbanken, Fed, och den europeiska motsvarigheten, ECB. I räntemarknaden tycks investerare se behov av snabba räntesänkningar, medan aktiemarknaden tycks utgå ifrån att dessa räntesänkningar stimulerar konjunkturen med gynnsamma förutsättningar för börsen. Finansmarknadens förväntningar är dessutom att den amerikanska centralbanken, Fed, ska sänka räntan betydligt snabbare än ECB, trots ett starkare ekonomiskt utgångsläge i USA.
I höst lär prissättningen korrigeras. Det är inte troligt att centralbankerna går helt i otakt då det bland annat får växelkurseffekter, men också för att såväl USA som euroområdet verkar på samma globala marknad.
Vändpunkter i konjunkturen karakteriseras ofta av tvära kast, om än inte riktigt så stora som i somras. Statistikutfallen är normalt spretiga inför en vändning och beslutsfattare lägger olika vikt vid inkommande data. Samma utmaningar står centralbankscheferna för, vilket speglas i kommunikationen från till exempel Fed, där det tycks tydligt att Jerome Powell har bytt fot, medan andra ledamöter i Fed:s direktion är mer försiktiga med hur snabbt räntesänkningarna ska ske.
Nordeas prognos är att det blir en mjuklandning, men det är klokt att vara ödmjuk och det går inte att utesluta att Fed sänker räntan mer än vad som ligger i prognosen och inte heller att styrräntan sänks i större steg mot slutet av året. Riskerna väger tyngre på nedsidan denna gång.
I grevens tid att Riksbanken sänker stryrräntan.
Förr eller senare lär den åtstramande politiken bita och en mjuklandning är lättare att uppnå i teoriboken än i verkligheten. Nu krävs det precisionsspel av centralbankerna.
Kommande räntesänkningar talar för att världskonjunkturen har bottnat. Nordea räknar med en gradvis återhämtning i höst och att den blir mer påtaglig nästa år då räntorna kan förväntas vara lägre. År 2026 bedöms bli ett år med god tillväxt.
De krig som pågår runt om i världen bidrar till ett oerhört mänskligt lidande. Inte minst kriget i Mellanöstern är även oroande ur ett ekonomiskt perspektiv och kan snabbt få konsekvenser som påverkar såväl riskvilja som konjunktur. I höst är även osäkerheten om utgången av det amerikanska valet i fokus. En valutgång som kan spela stor roll inte bara för USA utan även för EU. Det tycks även som att USA snarare riktar sitt intresse mot Asien än mot Europa, med risk för att Europa hamnar i skymundan.
Två av EU:s grundvalar vilar på fred och frihandel. Oavsett vem som vinner det amerikanska presidentvalet lär länderna i Europa behöva investera mer i sina försvar, men de lär också möta fortsatta handelshinder i form av statliga stöd. Frihandeln är central för Europa och inte minst för de nordiska länderna. Det är olyckligt att allt fler länder inför statliga stöd och tullar.
Tyskland är pressat både vad gäller konjunktur och struktur och har under en tid haft större konjunkturutmaningar än södra Europa. Pressade länder tycks få väljare att bli alltmer nationalistiska och det är bekymmersamt inte bara ur ett demokratiskt perspektiv, utan också med tanke på att euroområdet behöver hålla ihop i viktiga frågor mot Kina och USA.
De nordiska länderna går i otakt. Danmark gynnas av en mycket välmående läkemedelsindustri som lyfter hela ekonomin. I Norge tycks hushållen kunna bära såväl hög inflation som högre räntor och Norges Bank avvaktar med att sänka räntan till nästa år. Trots ränteskillnader räknar vi med att svenska kronan håller emot norska kronan. Finland kommer från ett svagt utgångsläge och förväntas inte heller komma närmare övriga nordiska länder under prognosperioden.
För svensk del räknar vi med en gradvis återhämtning. Den bygger på att Riksbanken sänker styrräntan på de tre återstående räntemötena i år, men också att den fortsätter ned något under nästa år. Svensk ekonomi är fortsatt tudelad, där den inhemska ekonomin är i stort behov av lägre räntor för att inte gå djupare in i en lågkonjunktur.
Nu tycks det emellertid som att det inte bara är Riksbanken som svängt om utan att även regeringen ämnar fokusera på tillväxtskapande åtgärder. Hushållen lär få sin beskärda del, men även kommuner och regioner förväntas få ytterligare stimulanser. Samtidigt behöver försvar, rättsväsen och andra områden rustas upp. Många ropar efter mer i ett utsatt konjunkturläge. Men finansministern förväntas hålla emot ett underskottsmål, även om stimulanserna tillfälligt bidrar till det.
Kronan har stått emot sommarens turbulens väl, men framöver kan det bli tuffare om Riksbanken går snabbt fram. Kronan utgör dock inte samma risk för Riksbanken när inflationen ligger på inflationsmålet.
