Nytt mått på arbetslöshet i Sverige

Den höga sysselsättningsgraden i Sverige är en styrka. Samtidigt indikerar den höga arbetslösheten enligt SCB:s Arbetskraftsundersökning (AKU) att det finns en stor mängd lediga resurser i ekonomin. En stor del av befolkningen är aktiva på arbetsmarknaden, det är en förutsättning för en hög sysselsättningsgrad. Det innebär dock att det finns en grupp som inte lyckas eller som det tar längre tid för att hitta ett arbete. 

Arbetslösheten är en viktig del av beslutsunderlaget vid utformningen av både finans- och penningpolitik, det är därför viktigt att den speglar verkligheten. En alltför ljus bild riskerar att underskatta behovet av åtgärder. En alltför mörk bild riskerar istället att överskatta behovet och tränga undan åtgärder på andra områden. Det finns därför skäl att nyansera arbetslösheten.

Splittrad bild av arbetsmarknaden

I Sverige har AKU, som är en enkätundersökning till hushållen, länge varit det vedertagna måttet på arbets-löshet. Under de senaste åren har dock AKU allt mer avvikit från andra indikatorer. I Danmark och Norge används i huvudsak mått baserade på registerdata istället för enkäter. Det finns sådana alternativ även i Sverige i form av SCB:s undersökning Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS). BAS är relativt ny statistik där befolkningen fördelas mellan olika arbets-marknadsstatus enligt samma principer som AKU. Sysselsättning och arbetslöshet baseras på data från Skatteverket respektive Arbetsförmedlingen. BAS är en totalundersökning och har därför inte de problem med osäkerhet, bortfall och volatila data som är förknippad AKU. Arbetslösheten enligt BAS uppgick till 5,6 procent i oktober. Det är betydligt lägre än AKU:s arbetslöshet på 9,4 procent samma månad. Det är också betydligt lägre än Arbetsförmedlingens mått trots att de baseras på samma register. Förklaringen är att en person med arbetsinkomst räknas som sysselsatt och inte arbetslös i BAS, vilket gäller en stor del av de inskrivna. 

Den viktigaste skillnaden mellan BAS och AKU är att en individ behöver vara inskriven på Arbetsförmedlingen för att räknas som arbetslös i BAS. I AKU räknas den som inte är sysselsatt men kan arbeta och söker arbete som arbetslös. AKU tillämpar en generös definition av att ”söka arbete” som kräver en relativt liten ansträngning, exempelvis räcker det med att läsa en jobbannons, fråga bekanta om jobb eller delta på en jobbmässa. En följd av detta är att en tredjedel av de arbetslösa utgörs av heltidsstuderande, varav hälften är gymnasiestudenter mellan 15 och 19 år. Denna grupp söker i stor utsträckning extrajobb och utgör inte något arbetsmarknadsproblem. Det potentiella arbetsutbudet hos dessa individer är sannolikt begränsat mätt i antalet timmar. Det är också ett av skälen till att en del av de som klassas som arbetssökande i AKU inte väljer att skriva in sig på Arbetsförmedlingen, och därmed inte noteras som arbetslösa i BAS. Om gruppen heltids-studerande exkluderas är arbetslösheten enligt BAS och AKU på ungefär samma nivå.

A / Olika mått på arbetslöshet

Procent av arbetskraften, 16-64 år

Arbetslösheten enligt BAS att föredra

Enligt såväl BAS som AKU har sysselsättningsgraden fallit och arbetslösheten ökat till följd av den svaga efterfrågan i svensk ekonomi. Men den generösa definitionen av arbetssökande i AKU medför att arbets-löshetsnivån är betydligt högre och kan anses överskatta mängden lediga resurser på arbets-marknaden. Även enligt BAS finns det mer lediga resurser på arbetsmarknaden än normalt, men i mindre omfattning än vad AKU indikerar. Utöver de som är inskrivna på Arbetsförmedlingen finns förvisso individer som kan och vill arbeta men omfattningen av detta arbetsutbud är sannolikt begränsat. Det är alltid viktigt att använda kompletterande mått, men för att fånga kärnan av de lediga resurserna på arbetsmarknaden är arbetslösheten enligt BAS att föredra.