Rapportperioden: ”Något bättre än befarat”

Den svenska rapportperioden för det tredje kvartalet närmar sig sitt slut. Läget inför rapportperioden var att börsen, efter en fin inledning på året, tappat mark och handlades nära oförändrade nivåer sedan årsskiftet samtidigt som vi närmade oss den del av året som normalt brukar vara bra ur ett börsperspektiv. Få vinstvarningar innan bolagen gick in i sin tysta period talade för relativt bra rapporter och som vanligt skruvade analytiker ned prognoserna inför siffrorna vilket sänkte ribban något. Om detta skulle vara tillräckligt var dock oklart och min utgångspunkt var att signaler om framtiden skulle väga tyngre än resultatutvecklingen under kvartalet. 

Jag tycker att utfallet från rapportperioden bäst kan sammanfattas som ”något bättre än befarat” där högre marginaler än väntat ledde till att resultatet överträffade förväntningarna. De positiva resultatavvikelserna har däremot inte lett till några prognosrevideringar att prata om, varken för innevarande år eller för 2024, vilket kan ses som en signal om att svagare orderingång och oro för efterfrågan börjar leta sig i in i prognoserna.  

Utvecklingsmässigt har börsen återhämtat sig något under rapportperioden. I sammanhanget bör nämnas att börsutvecklingen under den här perioden, utöver att styras av bolagens kvartalsresultat också påverkats av ränteutvecklingen där räntorna kommit ned från toppnivåerna under perioden. Överlag har dock positiva resultatavvikelser lett till stigande kurser för alla sektorer undantaget bank. 

Bankerna slog återigen vinstprognoserna men i genomsnitt handlades de ned trots de solida rapporterna. Blickar jag framåt ser den starka vinsttillväxt som bankerna uppvisat under 2023 ut att vända till fallande vinster nästa år. Marknaden tycks i det här läget börja ställa in sig på att räntorna närmar sig sin topp och med det försvinner sannolikt den främsta drivaren för bankernas räntenetto. I den positiva vågskålen gällande bankerna ligger fortfarande de låga värderingarna. Trots en allmän förväntansbild att vinsterna toppat och en fortsatt god kreditkvalitet är dock risken stor att värderingarna fortsätter att vara låga tills marknaden får ytterligare klarhet i kapitalutskiftningssituationen. Bankerna har i många fall utrymme för extrautdelningar och/eller större aktieåterköp vilket skulle kunna agera som en katalysator för högre värderingar i sektorn.    

För Stockholmsbörsens andra tungviktarsektor, verkstad, har fokus de senaste kvartalen framförallt varit på order och orderböcker. I det tredje kvartalet fortsatte trenden med fallande ordertillväxt och intäktstillväxten bromsade in samtidigt som marginalerna ökade. Detta har i sin tur resulterat i att marknadens förväntansbild kring ordertillväxt gradvis justerats ned. Med en osäker efterfrågebild kan jag tro att marknaden letar efter botten för order innan man återigen vågar bli riktigt positiv till sektorn.  

Gemensamt för båda dessa sektorer är att de utvecklats relativt väl i år. En sektor som haft det betydligt tuffare är fastighetssektorn. Det är också en sektor som många fondförvaltare är underviktade i vilket gör det lite extra spännande när vi blickar framåt. Undervikten i fastigheter skulle kunna resultera i inflöden till sektorn i ett scenario där räntemotvinden successivt lättar under 2024. En sådan ompositionering skulle kunna leda till kraftiga kursuppgångar med tanke på den låga likviditeten i många fastighetsbolag. Några av de fastighetsbolag jag fokuserar på just nu är Castellum, Balder, Wallenstam och Sagax men även Corem kan vara intressant för den lite mer riskvillige givet att bolaget avyttrar fastigheter i linje med avsiktsförklaringen från slutet av oktober.