Scope 3-utsläpp – nästa stora utmaning i företagens klimatanpassningsresa

Ökat fokus på indirekta utsläpp

I många organisationer är det inte den egna verksamheten utan tidigare och senare led i leverantörskedjan som står för lejonparten av växthusgasutsläppen. Dessa scope 3-utsläpp, till skillnad från scope 1 (direkta utsläpp från egna/kontrollerade källor) och scope 2 (inköpt el och värme), inkluderar allt från inköpta material och råvaror till produktanvändning och avfallshantering i slutet av en produkts livscykel. Analyser från den ideella organisationen CDP visar att de rapporterande företagens scope 3-utsläpp från tidigare led i leverantörskedjan kan vara upp till 26 gånger större än från den egna verksamheten (scope 1 och 2) i bland annat detaljhandels-, tillverknings- och råvarusektorerna. 

Om man ser till vad som gjorts hittills för att minska scope 3-utsläppen krävs betydande insatser framöver, men i detta ligger också möjligheter. Aktuella policyinitiativ och åtgärder innefattar ökad reglering (EU-direktivet om företagens hållbarhetsrapportering, CSRD), standarder för fastställande av mål (initiativet Science Based Targets, SBTi) och pris på koldioxidutsläpp (EU:s system för handel med utsläppsrätter, ETS, och Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, CBAM). Med CBAM introducerades direkta kostnader för import av koldioxidintensiva material såsom stål, aluminium, cement och gödningsmedel. Dessutom har scope 3-hanteringen blivit en allt viktigare faktor när investerarkollektivet utvärderar ett företags riskexponering, tillväxtutsikter och kapitalkostnader. 

För företag som agerar tidigt finns stora möjligheter som, förutom att uppfylla regelverken, inbegriper att identifiera effektiviseringsbehov, risker och kostnadsexponering, men också nya intäktskällor. BCG och EcoVadis menar att utfasning av fossila bränslen i leverantörskedjan ger en avkastning på 3–6 gånger investeringen, främst genom att företagen undviker framtida koldioxidkostnader, minskar risker och effektiviserar verksamheten. Enligt prognoserna för globala koldioxidpriser kan företagens sammanlagda årliga kostnad för scope 3-utsläpp komma att uppgå till över 500 miljarder dollar år 2030.

Hur ser det ut i Nordeas storbolagsportfölj?

En analys av fastställda scope 3-mål i Nordeas storbolagsportfölj inom 23 sektorer visar det är färre än hälften av företagen som satt upp mål för scope 3-utsläpp i majoriteten av sektorerna (se tabell 1). 

Tabell 1: Andel som har fastställda mål i olika sektorer, Nordeas storbolagsportfölj

* Målet räknas med om kundens mål för netto-noll innefattar scope 3 (S1+S2+S3, S1+S3 eller S3). 
  Källa: Nordea 

Partihandeln samt el-, värme- och vattensektorerna går i täten där 53 procent av företagen har satt upp mål för scope 3. Detta avspeglar troligen att de berörs av EU:s system för handel med utsläppsrätter eller att de har höga scope 3-utsläpp. Gruvföretag (20 procent) och flygbolag (30 procent) har halkat efter, delvis beroende på att de har en större andel scope 1- och 2-utsläpp. Företagets storlek spelar också roll: småföretag är mindre benägna att sätta upp scope 3-mål eftersom regleringen och pressen från marknaden än så länge varit svagare i detta segment. 

Scope 3 är emellertid inte bara relevant för företag som omfattas av EU:s rapporteringsramverk (CSRD). För rapporteringen och krav på exempelvis produkter behövs dataunderlag från leverantörer som i många fall inte själva omfattas av CSRD, och på så sätt påverkar direktivet långt mer än de reglerade företagen. Kunder, långivare och investerare kommer därför sannolikt behöva data från företag i hela leverantörskedjan, oavsett om dessa är rapporteringsskyldiga eller inte.

Scope 3-faktorer och sektorvariationer

Det är framför allt fyra faktorer som bidrar till ett företags scope 3-avtryck: 

• Inköpsvolymen
   
• Utsläppsintensiteten för inköpen
   
• Transportavstånden
   
• Utsläpp från användningen av sålda produkter

De här utsläppsfaktorerna påverkar sektorerna olika. Ett klädföretags scope 3-utsläpp är främst kopplat till materialvolymer och den relaterade markanvändningen. Nordiska maskintillverkare är mer exponerade för energi- och utsläppsintensiteten i produktionen av stål- och aluminiumkomponenter. Alla företag påverkas av elnätens utsläppsfaktor i den region där leverantörerna är verksamma. En positiv aspekt är att de relativt fossilfria nordiska elnäten ger en fördel gentemot inköp från marknader med kolbaserad elproduktion.

Företag som beräknar utsläpp baserat på faktiskt inköpt material, energikällor och transportavstånd – snarare än att använda genomsnittliga utsläppsfaktorer – märker att geografiska faktorer har en direkt inverkan på deras scope 3-profiler. Genomsnittliga utsläppsfaktorer är en bra utgångspunkt men inflation och andra prisdrivande faktorer kan göra beräkningarna osäkra. Allt eftersom företagen förfinar sina datainsamlings- och rapporteringsmetoder bör faktiska utsläppssiffror användas så att faktisk förändring och utsläppsminskning kan påvisas vilket i sin tur bidrar till att stärka leverantörskedjans motståndskraft.

Strategier hos ledande företag

Utöver ett nettonollutsläppsmål har ledande omställningsföretag satt upp vetenskapsbaserade mål för att minska sina scope 3-utsläpp på kort sikt. För att uppnå scope 3-målen krävs det ofta att företagen involverar såväl huvudleverantörer som underleverantörer i arbetet med att minska utsläppen, och att de kartlägger koldioxidutsläpp som ingår i inköp och material från olika geografiska områden. Förutom att detta ger en korrekt basnivå för utsläppen bidrar det till en tydligare bild av leverantörskedjans struktur, kostnader och risker. Denna kunskap kan användas för att minska scope 3-utsläpp och stärka ett företags leverantörskedjor. 

En analys genomförd av CDP visar på att i) företag som arbetar aktivt med att engagera leverantörer har med nästan sju gånger större sannolikhet en omställningsplan för att uppnå 1,5-gradersmålet och ii) styrelser med tydligt klimatansvar har med fem gånger större sannolikhet redan fastställt ett scope 3-mål. Detta belyser att ett starkt ledningsengagemang är en förutsättning för ett effektivt genomförande. 

Att komma igång

Trots bristfällig leverantörsdata och utmaningar i arbetet med att påverka utsläpp i leverantörskedjan, har många organisationer kommit igång med att fokusera på scope 3-utsläpp för att uppnå bättre riskhantering, lägre kostnader och konkurrensfördelar. Tröskeln för att komma igång är dessbättre lägre än väntat. Nu gällande ESRS (se kapitel 5.2) tillåter uppskattningar och indirekta uppgifter när primärdata saknas, med förhoppningen att kvaliteten ska förbättras med tiden. Även en kostnadsanalys kan avslöja att merparten av leverantörskedjans utsläpp är koncentrerad till ett litet antal leverantörer eller geografiska områden, vilket är relevant både ur affärs- och hållbarhetsperspektiv.

Företag som inte bara ser scope 3 som ett rapporteringskrav utan som en möjlighet att fördjupa insikterna om leverantörskedjan får en bra grund att stå på när det gäller att leva upp till regelverken och ta tillvara operativa och strategiska fördelar.

Nordea bidrar till klimatomställningen i nordiska och europeiska företag genom att erbjuda hållbarhetsrådgivning samt finansierings- och analystjänster för såväl stora som små och medelstora företag. Välkommen att kontakta oss för en diskussion om hur scope 3-stragier passar in i ditt företags hållbarhets- och tillväxtplaner.