Räntor med längre löptider har fallit påtagligt den senaste tiden. De styrs i första hand av den internationella utvecklingen och av konjunkturläget. För USA:s del beror nedgången dels på den osäkerhet de överraskande utspelen om Grönland bidrog till, dels om en mer dämpad tillväxt.
I Europa följde räntorna med ner, men inte lika mycket då konjunkturen förväntas återhämtas snarare än dämpas som i USA. Svenska långräntor föll mer än i Europa men mindre än i USA, vilket kan beror på Riksbankens mjukare protokoll.
Oavsett har den svenska femåriga obligationsräntan oväntat fallit med närmare 0,20 procentenheter den senaste månaden. Det fick hypoteksinstituten att sänka även boräntorna med längre löptid.
På den korta sidan är det i första hand Riksbanken och penningpolitiken som styr ränteläget. Tonläget i Riksbankens protokoll var mjukare, vilket ökade sannolikheten något för en räntesänkning. Sedan dess har inflationsutfallet i januari signalerat än lägre inflation. Nordea har reviderat ned sin inflationsprognos ytterligare till låga 0,5 procent under större delen av 2026.
Det är i första hand tillfälligheter som gör att inflationen blir låg i år, så som sänkt matmoms och en starkare krona. Men en inflationstakt på så låga noteringar som 0,5 procent ökar pressen på Riksbanken att sänka styrräntan ytterligare en gång i vår oavsett skäl. Det lär i så fall även dra ned räntan på två årslöptid.
Konjunkturåterhämtningen pågår dock och ur det perspektivet är det inte lämpligt att sänka styrräntan, vilket är Nordeas huvudscenario. Men det står och väger. Konjunkturåterhämtningen får inte visa minsta bakslag om Riksbanken ska avvakta.
På pappret är det fortsatt fördelaktigt att välja 3 månaders rörlig ränta, men risken är så stor som uppemot 50 procent att Riksbanken sänker styrräntan och då lär den bundna tvåårsräntan falla med 0,10-0,15 procentenheter. Med det i bakhuvudet är flexibiliteten i en 3 månaders rörlig ränta attraktiv. En klar majoritet av hushållen har idag sina lån till en rörlig tremånadersränta.