Riksbanken korrigerande inte räntebanan vid det senaste penningpolitiska mötet i maj trots att svensk ekonomi och arbetsmarknad utvecklats svagare än prognostiserat samtidigt som inflationen kommit in klart under Riksbankens prognos från i mars.
Flera av ledamöterna i riksbanksdirektionen tycks vara mer oroliga för att inflationen ska överraska högre än lägre än förväntat. Några av ledamöterna tycks inte heller ha något emot att inflationen ligger under målet en tid då den legat över en längre tid. Den tycks även mena att då svenska hushåll är räntekänsliga kan signaler om lägre ränta få hushållen att agera i förväg och på så sätt driva upp efterfrågan och inflationen mer än önskvärt.
Nordea delar inte den bedömningen och ser snarare en risk för att hushållen blir besvikna och håller igen om inte räntan sänks vid fler än tre tillfällen i år. Kostnadsanpassningen pågår fortfarande och risken är därmed att ekonomin försämras mer. När inflationen kommer ner till eller under målet lär trycket på Riksbanken att sänka styrräntan att öka. Det är inte lämpligt att ha en åtstramande ränta när ekonomin är svag och inflationsmålet nås.
Riksbanken har i stort stängt dörren, så hårt det går utan att lova, för en junisänkning. Då återstår fyra möten, vilket totalt kan ge fem sänkningar i år.
Någonstans där går gränsen för om det är läge att binda boräntan på två år. Sänker Riksbanken fler gånger är det marginellt billigare på pappret att ligga rörligt. Sänker Riksbanken färre gånger, talar det för att det är attraktivt att binda på två år.
Oavsett om det blir tre eller totalt sex styrräntesänkningar i år är det med den information vi har idag attraktivt att binda bolånen till en femårsränta. Hushållen tycks dock vara mycket ovilliga till att binda i nuvarande läge, även till kortare löptider. Möjligen för att de hoppas på fler styrräntesänkningar än vad Riksbanken signalerar och vill har större flexibilitet än vad ett bundet lån ger.