Inflationen är tillbaka kring två procent, räntan tycks ha bottnat och allt fler prognoser talar om ekonomisk återhämtning under 2026. Ändå svarar hushållen i Nordeas senaste undersökning, som Verian genomfört, att de kommer konsumera mindre i år än förra året, trots positiva ekonomiska prognoser.
Viljan från hushållen att spendera på restaurangbesök, mat och kläder, fritidsaktiviteter och annan konsumtion har minskat med 34 procent, från 65 procent 2025 till 43 procent 2026. Även viljan att binda upp pengar genom att göra större inköp som bil och bostad, har minskat med 33 procent, från 13 procent 2025 till nio procent 2026.
Dessutom planerar färre att resa under 2026, 34 procent jämfört med 48 procent under 2025. Endast 18 procent av svenskarna kommer att betala tillbaka på sina lån, vilket är en minskning från 2025 då 30 procent uppgav detta.
Även om hushållen borde ha fått mer pengar att spendera, så frågar de sig om överskottet är varaktigt eller tillfälligt. Problemet i svensk ekonomi är alltså inte i första hand brist på pengar, utan brist på trygghet.
Som exempel på hushållens oro och skepsisism tror över hälften av svenskarna, 56 procent, att matpriserna kommer förbli oförändrade trots halveringen av matmomsen i april. 15 procent tror till och med att matpriserna kommer att öka under 2026.
Den senaste ett och halvt åren har vi sett ordentliga räntesänkningar och ett flertal åtgärder från regeringen för att öka den ekonomiska aktiviteten. I teorin borde det leda till att hushållen börjar konsumera igen, men otryggheten upplevs så pass hög att hushållen istället fokuserar på buffertsparande. Vi ser att buffertsparande ligger högst på önskelistan och att sparkvoten är den högsta på 60 år (undantaget pandemiåret 2020).
För att hushållen ska våga spendera igen behöver tre saker hända samtidigt:
- Inflationen behöver vara låg och stabil
- Ränteläget ska upplevas som förutsägbart och icke-hotfull
- Geopolitisk oro ska inte längre kännas hotfullt
Akademiska studier visar på att det kan ta allt mellan tre till tio år för hushållen att återhämta sig och konsumera på samma nivåer som innan en kris.
Scenario: Tre till fem år
Det tar tre till fem år efter att räntorna börjat bita ordentligt innan konsumtionen tar fart på allvar. Med en räntetopp i april 2024 indikerar detta en märkbar och stabil återhämtning i konsumtionsviljan runt 2027–2029. (Konsumtionsökning efter "Deleveraging" (Mian & Sufi, 2013).
Scenario: 8 år
Det tar i genomsnitt 8 år från krisens utbrott (2021-22) för att helt återställa den reella köpkraften, skulle vi nå full återhämtning runt 2029-30.(Återgång till BNP/Köpkraftsnivåer (Reinhart & Rogoff, 2009).
Scenario: Tio år eller mer
Eftersom hushållens förmögenhet (bostadspriser och sparande) urholkats av inflation och räntor, pekar IMF-studier på att det kan ta tio år eller mer innan hushållens balansräkningar känns lika starka som innan 2022, alltså framåt 2032. (Förmögenhetsåterhämtning, IMF, 2010).
Konjunkturinstitutets prognoser pekar på det mildaste scenariot, tre till fem år. Hushållens konsumtionsvilja bedöms vara tillbaka redan tre år efter räntetoppen 2024, dvs. år 2027. Finansminister Elisabeth Svantessons gör en liknande bedömning, att vi bör se en återhämtning under 2026 och att lågkonjunkturen är över 2027.
Men samtidigt ser vi hur elpriserna tidvis är höga, och att det pratas redan om räntehöjningar 2027 samt att det fortfarande är krig i vårt närområde.
För att konsumtionen ska återhämta sig krävs stabila priser som hushållen vågar tro på. Vi behöver se förutsägbara räntor och stabila priser på el, mat och drivmedel samt reallöneökningar som faktiskt märks i vardagen. Annars riskerar återhämtningen att stanna i statistiken och aldrig nå köksborden.
Sammanfattningsvis tror jag att det kommer krävas ett antal år av lugn och förutsägbarhet innan hushållen vågar konsumera som vanligt igen.
Vi får se hur det går – för det är ni hushåll som bestämmer när det är dags att börja konsumera igen.
