Varför nämns knappt klimatpolitiken i ett så avgörande val?

Kamala Harris och hennes kampanj har bara nämnt klimatet i förbigående. De flesta frågorna har handlat om amerikansk olje- och gasproduktion, som nått rekordhöga nivåer under Joe Bidens tid som president. Harris har sagt att hon inte tänker förbjuda fracking, vilket innebär att det även under hennes ledning skulle finnas stöd för alla typer av inhemsk energiproduktion, inklusive fossila bränslen. Mest anmärkningsvärt är kanske att USA:s banbrytande klimatsatsning, Inflation Reduction Act (IRA-paketet) som Harris var med och drev igenom, knappt nämns längre. Det här beslutet tycks främst vara strategiskt och ett försök att rikta in sig på frågor som ger röster. En seger för Kamala Harris skulle sannolikt innebära att hon går vidare med det nuvarande IRA-paketet och stärker både inhemsk och internationell klimatpolitik. 

I Trumplägret har man gång på gång ifrågasatt både den bakomliggande vetenskapen och behovet av en klimatpolitik. Trump har kallat IRA-paketet och många av de befintliga styrmedlen för en ”ny grön bluff”. Företrädare och rådgivare för kampanjen verkar antyda att Trump faktiskt skulle skrota en stor del av befintlig lagstiftning och underlätta för ökad produktion av fossila bränslen. Det är framför allt elfordonsstöd, kraftverk och gränsvärden för metanutsläpp som bedöms ligga i riskzonen om Trump skulle vinna valet. Samma syn skulle förmodligen prägla den internationella klimatpolitiken och därmed försvåra ett konstruktivt samarbete med Kina och andra stora utsläppsländer. 

Harris skulle sannolikt stärka och fördjupa IRA-paketet och dess generösa bidrag till förnybar energi, tung industri och elfordon. Trump skulle sannolikt vilja ta bort en del av bidragen, men brottas också med det faktum att en stor del av bidragen gynnar stater som republikanerna kontrollerar och där det redan finns gott om jobb och gröna investeringar. Bidens politik har resulterat i investeringar på 493 miljarder dollar, varav 90 procent i republikanska distrikt. 

Båda kandidaterna har lovat att sänka energikostnaderna genom att stimulera inhemsk olje- och gasproduktion. Amerikansk produktion av fossila bränslen nådde en ny högstanivå 2023. De fagra löftena kommer sannolikt att krocka med verkligheten efter valet. Enligt beräkningar som amerikanska analysföretag har gjort skulle en Trump-ledd regering sannolikt fördröja utsläppsminskningarna och därmed missa nuvarande mål, medan en Harris-ledd regering skulle kunna snabba på dem så att det fortfarande finns en möjlighet att klara nettonollutsläpp till 2050. 

Varför nämns knappt klimatpolitiken i ett så avgörande val? Det finns några förklaringar till detta. Klimatet upplevs som en svår och splittrande fråga i båda lägren och anses inte kunna vinna de röster som krävs. Detta framgår också av opinionssiffrorna som visar att frågor som ekonomi, sjukvård och abort, brottslighet och invandring är det som är viktigast för både demokraternas och republikanernas väljare (PEW 2024). 

Att politikerna fjärmar sig från klimatfrågan är dock oroande eftersom det ökar de klimatrelaterade riskerna världen över. USA är det näst största utsläppslandet och har en viktig roll i internationella klimatsammanhang, framför allt i förhållande till Kina. De börjar dock redan få svårt att infria sina egna klimatåtaganden om att minska utsläppen med 50–52 procent till 2030. USA har likt övriga världen fått uppleva rekordnoteringar, så både effekterna av extremväder och takten i energiomställningen är något som redan påverkar amerikansk ekonomi och landets väljare. Dessutom är grön teknik och tillgång till kritiska råvaror i mångt och mycket utrikespolitiska frågor. 

Mycket står på spel i det här valet. En seger för Kamala Harris skulle sannolikt snabba på utfasningen av fossila bränslen i amerikansk ekonomi, medan en andra period för Trump skulle innebära en tillbakagång och nedmontering av befintliga lagar. Detta skulle sannolikt inte helt stoppa omställningen, men däremot dra ner tempot avsevärt och få följder för den globala klimatpolitiken. Mycket beror också på vad som händer med maktfördelningen i kongressen, eftersom det inte finns mycket en president kan göra med bara den verkställande makten. 

Just nu verkar det som om vi får invänta valresultatet och därefter se vad som faktiskt händer med amerikansk klimatpolitik under nästa presidentperiod. Valutgången anger riktningen för de kommande åren, inte bara för amerikanska väljare, utan för hela världen.